Arkivbildare: OSCAR NILSSONS METALLVARUFABRIK

Grunduppgifter

OSCAR NILSSONS METALLVARUFABRIK
633
1898 - 1939
ESKILSTUNA
  • 048400000 Eskilstuna kommun
H I S T O R I K Firman startades år 1898 av Frans Oscar Nilsson, född den 8 maj 1866 i stadsförsamlingen i Eskilstuna. Han var son till gelbgjutaren Carl Erik Nilsson och hans hustru Sofia Mathilda Westholm i gården 259 (Carl Erik och hans hustru finns fotograferade på framsidan av Lokalhistoriskt Forum nr 1 år 2000. En närmare artikel om båda finns på sidan sex i samma tidskrift. Se K:I). Sina första lärospån som metalltryckare fick han hos Gustaf Eriksson och gjorde där 1892 en mycket elegant kaffeservis i nysilver som lysningspresent till sin blivande hustru Anna Olivia Andersson från Eskilstuna. Uppenbarligen mycket kunnig på området införskaffade han 1898 en egen trycksvarv och startade en produktion av kaffeserviser, tekannor och brödkorgar i förnicklad mässing, invändigt försilvrade eller förgyllda. Han hyrde en lokal vid Nybron, där sedermera stadshotellet skulle komma att byggas. Sedan flyttade han till Strandellska gården vid Nygatan, och därefter vidare till Tullgatan. Där bosatte han sig år 1910 med familjen i gård nr 299 i hörnet av Tullgatan och Rademachergatan (Spångbergska gården). Tillverkningen hade han då i tre-våningshuset intill Spångbergska smedjan vilket man också kan se på illustrationen på framsidan till hans första priskurant tryckt år 1911. I den har han också tagit in lysningspresenten som nr 1 men i något ändrad och förenklad form. Produktionen hade redan då utökats med andra produkter som t. ex. ljusstakar i koppar och mässing, vilka fanns på försäljningslistan 1908. En mycket stor kund blev med tiden Åhlén & Holm liksom Hellstedts i Eskilstuna som var med om att sälja de första produkterna. Oscar var starkt knuten till Rademacher-området eftersom hans far Carl Erik var gelbgjutare där och sedermera avlidit i gården 259 (nuvarande Kopparsmedjan) år 1900. Mamman flyttade senare in i gården 299 där hon avled 1914. Efter att ha verkat i området i åtta år köpte Oscar år 1918 fastigheten Lohegatan 4 i kvarteret Skarpskytten och flyttade sin fabrikation dit i en lokal inne på gården. Där kom så småningom fyra av sönerna in i produktionen, Georg, Rudolf, Nils och Sven och det blev en variationsrik tillverkning av elektriska lampor, förtenta kopparformar, glöggpannor, kakformar i alminium, ljusstakar i gjutet tenn och framför allt den visslande kaffepannan "Ideal" (tillverkad i alminium) som var en utomordentligt stor artikel på 30-talet. Sonen Georg hade redan i februari 1918 åkt över till Norge för att under ett års tid lära sig aluminiumbearbetning hos Höiness utanför Oslo. Lokalerna på Lohegatan var små, trånga och opraktiska med lagret uppe på vinden. Trycksvarvarna kompletterades successivt med exenterpress och på 30-talet dragpress. Maskiner för putsning fanns från firmans början och remdrift från taket var så gott som allenarådande. I ett utrymme längst bort ägde betning rum i ett blyklätt träkar och i ett annat utrymme försilvrade och förgyllde man under mycket primitva förhållanden. Men det var personal som kunde sin sak. Personalen var väldigt trogen. Den höll sig runt 12-15 personer under 30-talet och på avlöningslistorna 1938 kunde man finna flera namn som även fanns på listorna från början av 20-talet. Det var långa arbetsdagar men ett visst utrymme fanns trots allt för fritidssysselsättningar på söndagarna. Oscar var med om att 1901 bilda Eskilstuna Skyttegille där han var materielförvaltare. Han var en god skytt och blev sörmländsk mästare i Förbunds-skjutningen år 1930. På sommaren 1939 överlät Oscar firman och barnen Georg, Nils och Rudolf som var intresserade övertog den. Sven trivdes inte med verkstadsarbete utan öppnade radio- och fotoaffär i Falun. Strax efter det att firman ombildats till aktiebolag på sommaren utbröt kriget och tillverkningen flyttades över till att i huvudsak omfatta krigsmateriel. Därmed var den gamla produktionen till ända. Oscar hade en stor familj. Utöver de tidigare fyra nämnda barnen hade han sonen som även han hette Oscar och som blev ingenjör på Skogstorps Valsverk samt sonen Gustav som blev kamrer på Svenska Dagbladet och dottern Edith som blev vävlärarinna på Brunssons Vävskola i Stockholm. En halvbroder till Oscar vid namn Carl Albert ägnade sig åt tillverkning av kaffekvarnar i Eskilstuna. Han gick allmänt under namnet Kaffekvarns-Nilsson. En bror till hustrun Anna var också sin egen företagare som stål-etsare och om honom fanns en stor artikel i Eskilstuna-Kuriren 1936-1937 "Eskilstuna-etsare kallad som expert av Livrustkammaren". Han hette Carl Gustaf Andersson och man kan tänka sig att tillverkningsprocedurer blev allmänt ventilerade vi träffar. Även Oscars svärfar sysslade med bearbetning av järn och metall eftersom han var gevärssmed vid Kungliga Lifregementets Grenadjärkår och vid Carl Gustaf Stads Gevärsfaktori. Oscars hustru arbetade som hemmafru från giftermålet och födde ytterligare en son som emellertid avled i difteri vid åtta-års ålder. Familjen skaffade sig tidigt sommarbostad i Mälarbaden och för att underlätta resandet inköpte man omkring 1920 en bil. Oscar blev därmed en av de ytterst få som kört omkring i en amerikansk bil av märket "Commonwealth" tillverkad endast under åren 1917-1922. Handlingarna har inlämnats till företaget av Lars Nilsson Andbergsgatan 14 B, 633 57 Eskilstuna, tel 016-145991. Materialet har inkommit i juni och sept 2001 samt ett fotografi 2003. Ovanstående historik om företaget har inlämnats tillsammans med handlingarna som finns arkiverade.- Denna skrivelse finns i arkivet i L 1:1

Placering

13

Länkar

Det finns inga länkar