Arkivbildare: TUMMELSTA GÅRD I ÄRLA SOCKEN

Grunduppgifter

TUMMELSTA GÅRD I ÄRLA SOCKEN
825
Ärla
  • 048420000 Ärla församling
H I S T O R I K Föreningen Företagens arkiv i Sörmland 825 TUMMELSTA GÅRD I ÄRLA SOCKEN Gårdens historia Tummelsta gård (fordom Thomblesta) ligger invid sjön Bårsten i Ärla socken i Eskilstuna kommun. Gården finns omnämnd från 1300-talet och framåt, fram till slutet av 1700-talet som del i frälsehemmanet Rinkesta. Gården har varit både kyrkogods och kronogård. Bland ägarna märks i äldre tider bl a Oxenstierna, Natt och Dag, Sparre och Wachtmeister. Då Tummelsta under slutet av 1700-talet avsöndrades från Rinkesta gjordes egendomen till säte-ri. I början av 1800-talet inköptes Tummelsta av kommerserådet Galléen, som i sin tur på 1830-talet överlät gården till Johan Philip Halenius och Georg Noréus (gift med Sofia Maria Halenius). Nästa ägare blev Alexander Lagergren, en auditör från Östergötland, som på 1850-talet köpte Tummelsta av dåvarande ägarna änkefru Sofia Maria Noréus, hennes båda barn Viktor Noréus och Paulina Almqvist samt C J Almqvist (gift med Paulina). Lagergren byggde upp boningshuset, anlade trädgården och planterade en björkallé upp till gården. Det dröjde dock inte mer än ett tiotal år innan släkten Noréus åter stod som ägare till Tummelsta. Någon gång kring 1864-1865 köpte assessorskan Sofia Maria Noréus tillbaka gården från Lager-grens änka. Hon valde då också att bosätta sig på Tummelsta med sina dyrbara möbler och anti-kviteter. Något år senare överlät hon gården till dottern Paulina Almqvist och hennes svärson Johan August Gyllenspetz (gift med Alfhild Elfrida Paulina Almqvist). Släkten Gyllenspetz innehade Tummelsta under slutet av 1800-talet. Gården utarrenderades dock under 1880-talet till Halfdan Diedrich, som enligt uppgift lät huvudbyggnaden förfalla genom att bl a använda runda salongen till spannmålsupplag. På 1890-talet tog Jakob Oskar Lundgren (gift med Helfrid Maria Isabella Gyllenspetz och därigenom svärson till Johan August och Elfrida Gyllenspetz) över gården efter svärföräldrarna och brukade den fram till sin död 1917. Även sed-an Lundgren gått bort stannade dock gården i familjen, då det var svärsonen Einar Larsson-Pyk (gift med Gunhild Maria Elfrida Lundgren) som blev ny gårdsägare. Paret Larsson-Pyk sålde sedan gården till Fridolf Lundgren (son till Jakob Oskar och Helfrid Lundgren och således bror till Gunhild Larsson-Pyk) 1932. I början av 1950-talet inköptes Tummelsta av Lennart Greves-mühl (gift med Margret öMargitö Pyk, dotter till Einar och Gunhild Larsson-Pyk liksom syster-dotter till Fridolf Lundgren). Det är Agneta Grevesmühl som inlämnat arkivmaterialet till Före-tagsarkivet hösten 2006-våren 2007. Med Tummelsta har även andra egendomar och fastigheter på olika sätt hört samman. Bjelketorp, Ersäng, Fiskris, Flantsås, Källvik, Lövnäs, Olofslund, Stenby, Västra Småsjöga m fl i Ärla socken har tillhört gården såsom dagsverkstorp m m. Forskilen och Navsund i Husby-Rekarne är andra egendomar som ingått i Tummelstas ägor. Skogshall i Ärla socken inköptes 1923 av Einar Larsson-Pyk. Hult i Lilla Malma socken har också varit i tummelstasläkternas ägo. Dessa egen-domar framträder på olika ställen i arkivmaterialet. Personer med anknytning till Tummelsta I arkivmaterialet figurerar en rad olika människor som både har anknytning till Tummelsta såsom ägare, släktingar eller arrendatorer, eller som befinner sig mer i periferin. Då gården under lång tid varit en verklig släktgård, är det familjemedlemmar som till övervägande delen befolkat den. En viss släktskapsförståelse kan förenkla en hel del för den som söker i arkivmaterialet. I början av 1800-talet var det alltså Olof Galléen som blev ägare till egendomen. Han var i grun-den läkare men fick med tiden titeln assessor och senare kommerseråd i Eskilstuna fristad. Olof Galléen var sedan 1799 gift med Brita Sophia Halenius. Släkten Halenius var välkända i trakten och starkt förknippade med Tunafors bruk, en av dåtidens största anläggningar i Eskilstuna. När Tummelsta i början av 1800-talet köptes av brukspatron Johan Philip Halenius och assessor Georg Noréus (gift med Sofia Maria Halenius, syster (?) till Johan Philip) innebar det att gården fick samma ägare som Tunafors bruk. Ledningen för bruket hade sedan 1700-talet gått i arv inom släkten Halenius. En bit in på 1800-talet tog Johan Philip Halenius över efter sin far Lars Philip Halenius (gift med Birgitta Catharina). På 1870-talet var Viktor Noréus (dotterson till Lars Philip och Birgitta Catharina Halenius och således son till Georg och Sofia Maria Noréus) den sista i släkten att inneha bruket. Genom hans försorg såldes Tunafors bruk 1873 till Eskilstuna Jern-manufaktur. Att Tummelsta och Tunafors bruk haft samma ägare under en period märks i arkiv-materialet, då det finns en del handlingar här som (indirekt) berör bruket. Efter ett ögästspelö i auditör Lagergrens ägo blev alltså Tummelsta återigen del i släkten Noréus innehav på 1860-talet. Då flyttade assessorskan Sofia Maria Noréus in på gården med bohag och tjänstefolk, bl a hushållerskan Carolina Stark (som i 47 år var verksam på Tummelsta och som där hann tjäna fem släktled!). Assessorskan var änkefru med två barn, Viktor Noréus (som alltså ledde Tunafors bruk) och Sofia Paulina Almqvist (titulerad professorska, då hon var änka efter professor C J Almqvist med dottern Alfhild Elfrida Paulina, född 1842). Paulina Almqvists dotter Elfrida gifte sig 1866 med adelsmannen Johan August Gyllenspetz. Denne Johan August var son till en löjtnant och kom ursprungligen från Värmland. Han hade en gedigen utbildning bakom sig, bl a inom bergsvetenskapen. Detta förberedde honom väl för arbe-tet som disponent på Tunafors egendom, där han tillträdde 1857. Troligtvis var det genom sin yrkespostition i den nya hemstaden Eskilstuna, som han mötte sin blivande fru Elfrida - som ju var nära släkt med ägarna till Tunafors. Redan samma år (1866) som bröllopet föddes paret Gyl-lenspetz’ dotter Helfrid Maria Isabella. Från lilla Helfrid finns en hel del bevarat i arkivet, från hennes barnaår bl a i form av verser och teckningar. Elfrida och Helfrid delade en djupt religiös tro. Förhållandet dem emellan tycks ha varit mycket innerligt, vilket bl a bevarade födelsedags-dikter från mamma till dotter ger uttryck för. Under 1860-talet övertog familjen Gyllenspetz till-sammans med professorskan Almqvist (Elfrida mor) Tummelsta från Sofia Maria Noréus. År 1878, då Helfrid var tolv år, gick hennes far bort. Bara tre år senare var det moderns tur, en-dast 39 år gammal. Föräldralösa Helfrid togs då omhand av mormodern. Tummelsta utarrende-rades till Halfdan Diedrichs. Mormor och barnbarn flyttade till Karlstad, där Helfrids faster Marie Louise (änka efter Erik Engelbrekt Östling) och hennes nya make lektor Gullbrand Elowson bod-de. I samband med flytten till Karlstad övertog farbrodern förmyndarskapet för föräldralösa Hel-frid från kamrer C A Ström i Eskilstuna (med en rättlig tvist som följd, se serie F 1 e). Redan på 1870-talet hade Helfrid träffat sin blivande make Jakob Oskar Lundgren, som då arbe-tade en tid på Tummelsta. Denne Oskar var en tolv år äldre man med rötterna i Östergötland. Hans och Helfrids gemensamma historia skulle, kanske inte helt oväntat, bli en kärlekssaga med förhinder. Under Helfrids vistelse i Karlstad och senare Täcklunda, Kungsör skrev det förälskade paret varma kärleksbrev till varandra (se korrespondensserien). Trots deras egen övertygelse om att de var ämnade för varandra, fanns andra i deras omgivning som tvekade. Eftersom Helfrid var så ung då de träffades var länge hennes förmyndare motståndare till äktenskapet. År 1893 kunde dock de tu äntligen gifta sig i Kungsörs kyrka. Paret slog sig sedan ned på Tummelsta, som de kunde överta då Helfrids mormor professorskan Almqvist gick bort 1894. Vem var då denne Oskar Lundgren, mannen i adelsflickan Helfrids hjärta? Ursprungligen kom han alltså från Östergötland, där han föddes i Norrköping 1854. Hans pappa Jakob Lundgren drev affärsrörelse (i textilbranschen). Mamman hette Maria Sophia. Hon var född Roman, med pappa Gustaf Roman och mamma Charlotta Christina (född Luth). Oskar Lundgren hade två syskon, äldre brodern Carl Gustaf (född 1850) och lillasystern Emilie Charlotta (född 1864), med vilka han hade varma band. Systern Emilie kom t ex att under flera perioder bo hos brodern på Tum-melsta, bl a till glädje för svägerskan Helfrid, som var nästan jämngammal med Emilie. I handlingarna framgår alltså att Oskar Lundgren under en tid arbetade på Tummelsta. Han hade dessförinnan arbetat på Åselstad och Åkerö (den senare eventuellt i släkten Romans ägo). Efter sin tjänstgöring på Tummelsta flyttade Oskar till Tomta i Nyköping, för att därifrån återvända till Tummelsta med sin nyblivna hustru. Han tycks ha haft någon form av bokhållarfunktion vid de egendomar där han arbetade, på något ställe omnämns han som rättare. Efter giftermålet med Helfrid och hennes mormors bortgång, blev han slutligen godsägare. Året efter Helfrid och Oskars bröllop kom dottern Gunhild Maria Elfrida till världen och därefter sonen John Oskar Fridolf. År 1899 miste dock de båda småbarnen sin mor. Helfrid gick bort i en ålder av bara 32 år (hon dog med lungproblem och uppgifter tyder på att hon varit klen redan från unga år). Det blev Oskar som själv fick ta hand om familjen och gården. Han kom bl a att göra sig ett namn inom fjäderfäbranschen. Tummelsta hönsgård, med uppemot 250 djur, producerade prisbelönta hönor och ägg. Oskar var även engagerad i fjäderfäavelsföreningen. Gården skötte han fram till sin död 1917. Nya ägare till Tummelsta blev då dottern Gunhild med maken Einar Larsson-Pyk. Nils Einar Christian Larsson-Pyk föddes 1884 i Sandviken, där fadern Carl Gustaf Larsson under flera år arbetade som chefsingenjör. På pappans sida härstammade släkten från Gävleborgs län. Carl Gustaf hade arbetat på flera järnbruk runt om i Dalarna, Hälsingland, Västmanland och Gästrikland, innan han kom till Sandvikens Jernverk 1872. En hel del arkivmaterial finns från tid-en i Sandviken. Som det verkar var Carl Gustaf en mycket framstående bergsingenjör, en verklig pionjär inom stålbearbetning med flera patent på sin meritlista. Han blev Sandviken trogen fram till pensionen 1907, då han flyttade till Kylebergs säteri i Östergötland, som han inköpt redan 1903. Einars mamma Emilie Louise (Mimmy) kom ursprungligen från Skåne, där hennes pappa Nils Christian Pyk var sjökapten. Hon gifte sig 1878 med Carl Gustaf och kom på så sätt att bo-sätta sig i Sandviken. Paret fick år 1880 sonen Birger, som dock dog endast fem månader gam-mal. År 1882 kom nästa son, Carl Gustaf. Han följdes i början av år 1884 av ännu en son, Nils Einar Christian, och senare samma år av dottern Emilie Louise. De ständiga barnsängarna tycks dock ha slitit hårt på Mimmy. Hon dog kring juletid 1884, strax efter dotterns födelse. Hos familjen Larsson i Sandviken fanns också hushållerskan Ida Axberg, som blev ett stöd för de moderlösa barnen. Det var hon som i början av 1890-talet följde med Einars syster till Skåne, där flickan vistades på kurort. Emilie Louise led nämligen svårt av diabetes, vilket orsakade hennes bortgång 1892, endast åtta år gammal. Einars äldre bror Carl Gustaf sökte sig i vuxen ålder ifrån Sandviken. Brodern kom att bosätta sig i Östergötland, där han och hans fru Sigrid Augusta upp-fostrade sina båda döttrar. Einar Larsson följde dock i sin fars fotspår. Han praktiserade på järnverket i Sandviken samtidigt som han utbildade sig till bergsingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Enligt uppgift fick han dock problem med lungorna och var intagen på sanatorium. Kanske var det dessa besvär som gjorde att han med åren allt mer kom att inrikta sig mot lant- och skogsbruk. År 1916 gifte han sig alltså med Gunhild Lundgren. Till efternamnet Larsson hade Einar då sedan tidigare lagt moderns flicknamn Pyk, så paret fick namnet Larsson-Pyk. Genom giftermålet blev Einar så småningom ägare till Tummelsta. Han stärkte sitt ägande i närområdet ytterligare genom inköp av flera gårdar, såsom Skogshall, Navsund och Forskilen. På Tummelsta levde sedan paret Larsson-Pyk under flera år. Här föddes barnen Margret (Margit), Gunnar och Hans Gustaf. År 1932 överläts egendomen till Gunhilds bror Fridolf Lundgren. Det tycks istället ha blivit Skogshall som blev familjen Larsson-Pyks residens. Sonen Hans Gustaf arrenderade jordbruket där från 1940-talet. På Tummelsta kom också jordbruket att arrenderas ut från 1930-talet och framåt, då det var Fridolf Lundgren som innehade gården. År 1950 köpte Fri-dolfs systerdotter Margit och hennes man Lennart Grevesmühl Tummelsta av morbrodern. Källor Företagens arkiv i Sörmland: Tummelsta gård i Ärla sockens arkiv: volymerna E 1, F 1 b, F 1 c, F 4 b, F 4 f och F 7 Eskilstuna historia del 2 och 3. Eskilstuna: Lokalhistoriska sällskapet, 2000 och 2001 Sveriges städer och samhällen jämte landsbygden: del III Södermanland. Göteborg: Förlagsaktie-bolaget Nordisk kultur, 1949 Om arkivmaterialet De båda leveranserna med arkivmaterial till Företagsarkivet bestod av ett antal pappkassar med handlingar, både i form av inbundna böcker liksom lösa blad. Då materialet delvis förvarats under relativt svåra förhållanden har det inneburit att det utsatts för påfrestningar från väder, vind och skadedjur. Strödda handlingar från flera av serierna har således varit i alltför dåligt skick för att kunna bevaras, vilket medfört gallring. I förtecknat skick uppgår arkivet till knappt fem meter. Av det bevarade materialet är största delen från mitten av 1800-talet och fram till 1920-talet, även om handlingar finns både från tiden före och efter. Materialet är relativt spritt till sin karaktär. De stora serierna är F (Ämnesordnade handlingar) och G (Räkenskaper). Även i D-serien (Liggare och register) finns en hel del handlingar. E 1-serien (Korrespondens) är också omfattande. I arkivet finns alltså flera serier av räkenskaper, vilka är i tämligen gott skick. Uppdelning har gjorts i flera underserier för att hålla nere antalet huvudserier liksom för att ge överblick. Då det finns så pass många olika G-serier är det möjligt att skapa en någotsånär heltäckande bild av (det ekonomiska) livet på gården under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den andra stora serien är F, med de ämnesordnade handlingarna. Här är det främst de juridiska handlingarna (som rör köp, arv, kontrakt o s v) samt handlingar rörande personer, som dominerar. Några av F-seri-erna kompletterar varandra, såsom t ex F 1 b med köpehandlingar och F 1 c med handlingar rör-ande arv liksom delvis F 2 a där handlingar från bl a av- och tillträdessyner finns. Tillsammans ger serierna en större förståelse för t ex överföring av egendom. I D-serien finns flera liggare och register över djuren på gården. Ko-förteckningarna med fotografier på korna (fotograferade av Emilie Lundgren/ev. Helfrid Lundgren) bör kanske särskilt lyftas fram. För den som är intresse-rad av människorna på Tummelsta är det främst den långa serien med korrespondens som varmt kan rekommenderas. Genom dessa brev får man en verklig inblick i människornas (och gårdens) vardag. Många av personerna är duktiga brevskrivare och bidrar genom sina brev till vår för-ståelse för deras liv och leverne liksom för deras samtid. Det bör slutligen noteras att alla handlingar i arkivet inte härstammar från Tummelsta eller ens från personer som själva bott på gården. Till Tummelsta har exempelvis andra egendomar hört, såsom t ex Navsund och Forskilen, varifrån en del material finns i detta arkiv. Då handlingarna härrör från andra ställen än Tummelsta, t ex bland räkenskaperna, framgår dock detta av förteck-ningen. Även bland F-serierna finns material som egentligen inte har någon direkt anknytning till Tummelsta. Det gäller bl a handlingarna från Sandviken, där Einar Larsson-Pyk bodde med sin familj innan han gifte sig med Gunhild Lundgren, liksom en del av materialet rörande personerna i serie F 4. Också bland korrespondensen finns liknande material. Då handlingarna ändå är sam-mankopplade med personer som haft anknytning till Tummelsta har de bevarats och gjorts till del i detta arkiv. Även detta material bidrar till bilden av gårdens och människornas historia. Ur arkivet har också avlägsnats handlingar som överförts till andra arkivbildare: À AB Bolinder-Munktell Reservdelskatalogssupplement till traktor BM-20 1950 À Munktells Mekaniska Verkstad Specialkatalog över verktyg 1901 À Södermanlands läns hushållningssällskap Förteckning över mindre jordbrukare som fått utsäde 1903 Verksamhetsberättelser från Södermanlands läns kontrollföreningar 1905-1952, spr år Gruppindelning till lantbruksmötet i Nyköping 1914 Medlemsblad 1953-1954 Katalog från utsädesutställning 1955 Arkivleveranser inkom till Företagsarkivet i oktober 2006 liksom i januari 2007 från Agneta Gre-vesmühl (initialt genom Bror-Erik Ohlssons försorg). Den första leveransen förtecknades under de efterföljande tre månaderna av Eva Ivarsson och Helena Karlsson. Materialet i den andra leve-ransen togs omhand under mars-april 2007. Helena Karlsson 2007-02-07 / 2007-04-26

Placering

64

Länkar

Det finns inga länkar